Wise one

Jag fick just ett samtal från folktandvården. Den tolfte november ska jag dra ut en visdomstand jag inte ens märkt av men som tydligen är ett problem. Kvinnan som ringde ursäktade sig ett ögonblick från telefonen varefter hon och någon annan viskade till varandra, hetsigt och länge. Jag kan bara anta att det var om min tand och ovissa framtid.
När hon sedan återvände till luren, förklarade hon hur jag skulle måste ta lugnande medicin och varken äta eller dricka flera timmar före ingreppet. Jag skulle ha med mig en "följeslagare" eftersom jag efteråt inte skulle kunna ta hand om mig själv.
Jag blev under tiden allt säkrare på att visdomstanden skulle leda till min död.

Evil
:(

Ludomani

Helt plötsligt kan jag komma på mig själv, då har jag redan hållt på i en kvart. Jag har egentligen ingen direkt problem med att sluta än, det är bara det att jag fyra sekunder efter avslutad omgång och utan att jag själv tänker på det, har påbörjat en ny.

Jag skulle säga att jag befinner mig i något slags förstadium. Jag har inte riktigt utvecklat varken ett emotionellt, psykiskt eller fysiskt beroende än, utan snarare ett undermedvetet tvångsbeteende. Det kan dessvärre bara gå utför.
Harpan
56 sekunder, slå det.

NP

Idag när jag var nere på stan, kom kvinna som just stått framför mig i kön fram och tackade mig. Jag förstod ingenting för jag hade mest bara stått där. Hon förklarade att hon hade haft bröstcancer och att hon verkligen uppskattade att jag hade köpt ett rosa band, eftersom det var mycket tack vare dom som stödjer forskningen som hon levde. Det var fint.
Bara 20 kr


Ask yourself a question...

Någon måste dö, coop-reklamerna eller jag.
This town ain't big enough for the both of us.

Dirty Harry
..."Do I feel lucky?" Well, do ya, punk?

Per Morberg & jag

Per Morberg har tagit en allt större roll i mitt liv. På den senaste tiden har han varit överallt och jag har därför fått en ny bild av honom. Förr var han för mig bara en underlig man i Rederiet, nu längtar jag efter den dag då vi ska resa tillsammans runt medelhavet. Äta ost och dricka vin.

*fin*
Fin

Eine kleine meise

Idag flög det in en talgoxe i vårt hus. Min balkongdörr stod på glänt och resten är historia.
Jag har gjort lite efterforskning, en talgoxe väger ungefär 15 gram. Jag tror att ett A4-papper väger fem, så fågeln är alltså bara som tre ark. Trots det och trots att dom förmodligen inte har ens spår av något som helst anfallsbeteende, är det väldigt obehagligt när dom flyger omkring inomhus. Även om en talgoxe mot förmodan skulle gå ut för att skada en människa (mig), tvivlar jag på att den skulle lyckas så bra. Kanske någon slags skada, men inte värre än några paper cuts. Det jag menar är att min rädsla är ganska omotiverad.


Hur som helst. I andra tillstånd och situationer har jag inget som helst problem med fåglar, så jag lyckades få ut talgoxen ändå.


I övrigt var dagen inte så händelserik och ganska odramatisk. Det snöade i alla fall för första gången i år.

Fågelregel
Fågelregel


Min dag

Min dag började med Afro Power Dance och Core Control på IdrottsKlubben Studenterna Umeå med en vän. Passet innan var Mamma-babygympa, det verkar nice. Jag funderar lite på hur gammalt barnet får vara och om det måste vara ens eget.

 

Sedan åt jag lunch, såg slutet på MacGyver och gick en sväng på stan.

14.50 hade jag sånglektion och fick sjunga i MIKROFON. Det var nice, jag taggade.

 

Just nu funderar jag mest på om jag ska välja isdöden över svält. Jag fryser hur mycket som helst och frågan är om jag ska chansa på att jag överlever en stund vid öppet kylskåp.



Field trip

Jag vill åka på klassresa så det är synd att jag inte har någon klass. En vanlig resa skulle kanske egentligen vara ännu finare. Mamma är i Belgien och pappa i Italien. Det längsta jag har kommit på senaste tiden är Strömpilen. Men jag kan i alla fall se fram emot det föräldrarna köper med sig hem. Choklad och fotbollsspelare.

Chokladboll


Insomnia

Jag tänker inte sova.
Jag kan verkligen, verkligen inte göra det men vid det här laget skulle jag, även om jag kunde, ge fan i det. Jag kan alltså inte förlora i kampen mot sömnlöshet, eftersom jag inte ens tänker medverka. Då jag vet att jag inte har en chans, behåller jag på så sätt i alla fall min värdighet.
Och det är rätt fint att räkna minuter.

13:72

Fast nej, det håller inte. Jag måste försöka, ska upp om fem timmar.
Insomnia - mig: 1-0

Subban

Nu jobbar jag på nya Subway mellan Mias Grill och busstationen.

Kom och fylleät för all del. Göre!

Tunnelbana

RSS 2.0