ebk

Imorse medan jag löste DN's fredagskryss iförd morgonrock och tjocksockar, slog det mig att jag förmodligen i själva verket är ganska gammal, iaf 60 plus. Fast när jag tänker efter, har jag nog alltid vetat om det. Jag har t.ex alltid varit den som tilldelats flest pensionärspoäng och har under den senaste veckan både kokat sylt och bakat olika mat- och fikabröd.

Jag är även kortare än jag en gång brukade vara, alternativt trodde att jag var. Jag har alltså antingen krympt vilket alla människor gör då dom blir gamla, eller helt enkelt glömt hur lång jag egentligen är. Att inte minnas något sånt är ju även det ett tecken på ålderdom, så hur som helst så håller det.

Det brukar också vara så att vilken tid jag än lägger mig, vaknar jag tidigt morgonen därpå. När alla andra alltså ligger och sover klockan halv sex på morgonen, är jag förmodligen ute och drar en sovande hund runt kvarteret. Sedan går jag säkert förbi en park där jag sätter mig på en bänk och kastar brödsmulor till fåglarna. Skrockandes. Skrocka kan man typ bara göra när man är gammal.

Slutligen så började jag för precis en veckan sedan att tycka om kaffe. Man kan inte riktigt vara pensionär utan att ta en kaffe på maten. Det gjorde jag och jag bad om påtår.